disträ
Något har hänt de senaste veckorna. Jag har blivit disträ igen. Smågrejer som händer typ hela tiden. Igår skulle jag köpa köttfärs, tänkte intensivt "glöm inte kvittot, glöm inte kvittot" så betalar jag , tar emot kvittot och sen när jag nästan är helt ute ur butiken skriker killen i kassan "ska du inte ha köttfärsen?". Såna småsaker + att jag inte vet vart mina nycklar är. De har varit borta i 1 vecka ungefär, tror jag. Gulblått nyckelband, om ni har sett dem så återlämna till mig. Gör inte så mkt mer än att min cykelnyckel sitter där och cykeln är nere i ett rum vid vår träningsplan.
Jag har sysslat lite med att försöka lösa gåtan "när blir jag tankspridd?" och har efter noggrana efterforskningar kommit fram till att det ofta sker i samband med att jag blir intensiv och fokuserad på en grej. T.ex. en hund eller fotbollsträning eller liknande. Extra disträn när den intensiva fokuseringen kommer efter en period av total hjärnslapphet. Sen det genetiska arvet som ligger till grund för hela handikappet.
inte svårt att överraska
Idag försökte jag överraska per med lite omtänksamhet. För att han är värd det och för att jag har varit ganska kass på att visa det de senaste veckorna. Han är ju en pärla. Pappas kommentar: "för dig är det iallafall inte svårt att Överraska"...Har nu kommit på att the way to go är antingen att vara uberaktiv i sitt givande eller att som jag starta lågt så att allt man gör blir en positiv överraskning.
skratta så att det kniper i vänstra magmuskeln
Det är inte så ofta man skrattar så där ihärdigt att det kniper i vänstra magmuskeln men idag har jag gjort det 3 ggr. Äventyrsdag med laget och det uppstod ungefär lika många "hänvisa till under resten av säsongen och skratta hysteriskt varje gång man pratar om det -moments" som det gör under ett helt träningsläger. Va skönt det är att skratta så.
30 års galej
Var på 30 årsfest igår och kom i en diskussion om begravningar. Jag menar att man skall försöka ha en liten avskedsfest innan människan dör. Som en pre-begravning. I vissa situationer hade det varit helt klockrent, så mycket glädje och så många personer som den som ska dö inte hade träffat på så länge. Det hade kunnat bli så fint.
En onsdag hos doktorn
Doc: Enda alternativet är väl egentligen att sätta en cortizonspruta.
Senast jag hade ont i hälen frågade jag om det var alt,. att sätta in cortizon och fick då svaret att det inte e så lyckat för sätter man sprutan fel så kan man ta död på frisk vävnad och då kan hälsenan gå av. Den kommentaren hade jag i huvet när han tryckte in sprutan i det onda.
När allt var isprutat var jag som en liten svettfläck av allt ont+ nervositet över att hälsenan hade gått av. Det hade den inte och jag gjorde ett litet glädjeskutt i huvet. När jag hade hämtat mig kom jag på att jag skulle fråga om näsan också.
Doc: Armbåge eller?
Jag: nja, jag sprang bakom en tjej och sen stannade hon upp och då sprang jag in i hennes bakhuvud.
Doc:? okej. Jag skickar dig till en kollega på ett annat sjukhus, han är bättre på sånt här.
Jag haltar in på sjukhus nummer två. Varmt. Svettig. ont i skitfoten fast den typ är bedövad, konstigt. Känner mig lite darrig när jag sätter mig under doc nr.2s lampa.
Doc nr.2: Ja, den här är ju bruten. Tur du kom hit nu, den är på väg att växa fast och då hade du fått springa runt med en sne näsa hela livet.
Jag: Men guuuud vilken tur. Skitkul. Skitkul! Snacka om lucky day!
Doc nr.2: Det vi gör nu är att vi knäcker tillbaka den så att den hamnar rätt. Vi kan inte sätta ngn bedövningsspruta för då svullnar näsan upp och då ser vi inte om den är rak eller krokig. Däremot kan du få tussar med bedövning.
Jag: Å, tussar med bedövning, gulliga ni! Tack!
Knak och knak och sen var den tillbaka. Och det var min lucky day.
here we go again..
kanske bir det den här killen. Bild tagen från raffa.zoomin.se
Vi har bestämt oss för en ny liten hundrackare. Uffe ska han heta tror vi iallafall. Vi har tingat en hanvalp från en kull så nu är det bara att vänta och snacka upp han. Om 4 veckor kommer djuret: Uffe,uffe,uuuuuufffffeeeeeeeeeeeeeeeee!
6 månaders tjat...
6 månaders evigt tjatande om den lilla gatuhunden från cypern följdes av att den skitballa hunden kom , sågs och sen gick och dog. Vad lär vi oss då av detta? Jo, tjata allt ni bara kan för man vet aldrig hur länge glädjen varar. Istället för att få 14 dagar med honom otjatad så fick vi 6 månader och 14 dagar. Det var roligt hela vägen fram till sista dagen när han somnade in. Asballa Eskil.
inspirerad
Plötsligt blev jag inspirerad att skriva lite blogg så det gör jag nu. Bloggblogg påer!
ni får ursäkta dålig uppdat
Det har varit dålig uppdatering på bloggen. Ni får ursäkta, jag har varit runt och levt lite den senaste veckan, gott e´det! Nu är jag tillbaka igen iallafall.
senaste mejlet
| Bara 4 veckor tills hunden kommer.Skickade precis iväg ett mejl till den stackars lilla mannen som har hand om resan. Hej! Tänkte bara kolla hur läget är med eskil. Allt lugnt? Vill du ha betalt på plats eller ska vi föra över pengar. ja, det var nog allt. Hej då! Lisa Ek Ändå nöjd för jag fick in en riktig fråga. Inte som det förra där jag bara skrev påståenden. Tur att det bara är 4 veckor kvar, finns inte så mkt kvar att mjölka ur den stackars mannen nu känner jag. Hoppas jag får ett långt svar. |
djurpoliserna i houston
kollar alltid när jag inte har något annat för mig: Djurpoliserna i houston. Hundar som typ har blivit misshandlade så de tappar benen och sen räddas de av djurpoliserna. Hela tiden en mörk röst som säger grejer i stil med: "The dog bentley has now been given a second chance in life, thanks to animal rescue of houston. " Eller little bentley got new legs and can run again. Det lägger ner mkt resurser på de här hundarna vill jag säga. Bygger bakben och framben och saker till dem. Om det blir några proteser över kan man ju hoppas att de ger dem till barn som har trampat på minor.
en tabbe
Jag gick igång lite när jag skrev det förra inlägget, blev över-ivrig på att fånga dagen. Loggade ut från datorn och begav mig ut på stan för att njuta, det var hela planen. Gick ut för en timme sedan, slog igen dörren och Just ja, nyckeln ligger kvar därinne på köksbordet. Första tanke "reservnyckel" andra tanke Just ja, det är reservnyckeln som ligger där inne.
Tredje tanken "pers nyckel" och sen en fjärde och sista tanke "Ja just ja, jag har ju tappat bort min nyckel, det är Pers nyckel som ligger där inne". Ringde låsservice som jag hade numret till sen i söndags då jag trodde att jag hade låst mig och per ute fast jag inte hade det. Två män kom springandes. 600kr. Jag kom inte längre än till portuppgången.Nu ska jag testa igen, Fånga dagen mina vänner!!
ja hörrni
Sol,sol,sol...20 grader, musiken är härlig och jag är mätt och belåten. Kanske vi ska köra den tacksamma stilen idag när vi har det så galet bra? Istället för "fullt upp, livet e´jobbigt, massa måsten". Då säger vi så hörrni. bra. fint. glad.tack. Yes. kul. positivt.lycklig. Tacktack för allt det här!
en storm i ett vattenglas
(foto s.strandberg)
man kan säga att det gravida var lite en storm i ett vattenglas. Eller storm och storm, härhemma var det lite stormigt ett tag, jag vet inte om det rörde upp mycket hos er läsare? Faran är över, jag har fått mens precis. Förklarar uppsvullen mage, sparkarna och ljumsk-känningen. Alla kan gå tillbaka till jobben, ni behöver inte oroa er längre. Det här ska firas!
hela tiden gravid
Jag tror hela tiden att jag är gravid så nu går jag och oroar mig. Tecken på att jag har barn på gång: Hungrig hela tiden, typ godis och grejer, uppsvälld mage och humörsvängningar. Sen när vi sprang löpningar igår kändes det som om det var något som sparkade PLUS att jag fick ont i ljumsken idag, kan också ha något med äggstockarna att göra tänker jag. På riktigt går jag runt och oroar mig. Måste köpa ett sånt test imorrn.
Det är mycket nu!!
Jag har iakttagit folk runtomkring mig lately och kommit fram till att "Häcken full" är det mest åtråvärda man kan ha i dagens samhälle. "häcken full" med en suck efteråt och ett litet frustande -då e´man ruggigt inne.
Jag vet ännu inte om det är ens egna tolkning av häcken full som räknas eller om det finns en mall, vissa kriterier som man måste uppnå för att det skalll räknas som att den är helt full. Finns det en mall så är jag körd. Ibland tror jag att jag har häcken full när jag ska posta ett brev OCH ringa ett samtal. "det är mycket nu" säger jag då och lägger pannan i djupa veck. Nej säger Per, du har ju hela dagen på dig och ska bara ringa ett samtal och posta ett brev, då har man inte mkt Lisa. Då börjar jag ofta gråta, lite för att jag inte hittar alla bra argument och lite för att jag känner det som att mina sysslor och min stress blir förminskad. Sen blir jag inte glad förrän Per säger "jag menade inte så, du har ju mkt på ditt sätt".
det dåliga samvetet
mitt dåliga samvete har varit ute på gården och gårdsstädat. Egentligen är den gemensamma städdagen på lördag men både jag och per är borta då så jag freebasade lite själv istället. Hela planen var en "sopa under mattan strategi" som innebär att man gör lite men det ser ut som att man har gjort mkt. Rensar bort de grövre prylarna så det blir en synlig skillnad och så att alla glada grannar kommer på lördag och säger "men gud va hon har ansträngt sig, allt det här hade hon inte behövt göra".
Planen sprack direkt när det enda verktyget som fanns att jobba med var en lite, lite trasig sopborste, ni vet sån man har i köket fast handtaget var trasigt så den var pyttekort. I en timme körde jag med den pyttelilla borsten, det ser inte ut som att jag har gjort någonting. Helt misslyckat låtsasprojekt. Mitt enda hopp står nu till att ngn i huset tittade ut och såg mig slita på med din lilla , lilla borsten under den timmen som jag var där och kämpade. Någon som sedan kan förmedla det han/hon bevittnade, förklara för de andra vilket slit jag har lagt ned på gården.
Till historien hör även att jag har satt upp mig som ansvarig för gårdsstädning , under hela ordet så teoretiskt sett hör det till mina vardagsuppgifter. (om det var ngn som undrade varför jag inte klagade över att det inte fanns riktiga borstar att sopa med, försökte med det tills jag kom på att jag antagligen är den som är ansvarig för att se till att det finns riktiga borstar.)
storhandel
Igår storhandlade vi tillsammans, jag och per. När man storhandlar tillsammans blir fördelarna med att handla ensam väldigt tydliga. Tillsammans har man ingen tid till att känna på olika varor, ingen tid till att välja mellan blåbärsyoghurt och jordgubbsyoghurt. Eller man har tid att välja men ångrar man sig så är det kört. När man är ensam kan man gå tillbaka till början av butiken, känna och välja om men tillsammans är det mer no return. Allt man har passerat är förlorat. Denna vetskapen gör att jag blir småstressad och går i sidled för att inte missa någon hylla. Per går hela tiden i djupled och när vi möts i slutat av gången så har Per tagit blodpudding fast jag har tagit det, sjukt störigt. Sen börjar jag röra runt i vagnen och då har vi två leverpastej och två av det mesta andra. Sjukt störigt. Sen när man kommer hem och ska bära upp kassarna och parkera bilen är det ändå lite roligare att vara två.
skillnaden mellan en fin och en halvtaskig taco
sitter i soffan och reflekterar över hur skillnaden mellan en bra och en halvtaskig tacokväll är hårfin. En mindre bra avocado, bortglömd majs och hetsätning stående innebär en äcklig tacomiddag, en sådan som jag har upplevt alldeles precis nu. En fin avocado, majs, och lugnt ätande tillsammans med andra människor gör tacokvällen lyckad. Skit-taco.
weekend i skellefte
Har varit på weekend i skellefte tillsammans med mina kära lagkamrater. Lång resa för att spela en match som slutade som den började 0-0. Annars bra boende, god mat och ett och annat hysteriskt skratt. Kunde ha varit värre.
