ekensnya

jag bloggar from nu på www.ekenpavagtillbaka.blogg.se

Kul med löpningar i turkiet

jeans  eller förresten byxor iöverhuvudtaget är ett satans otyg. haha...O_TYG så j-a rolig..I allafall, var på stan och skulle shoppa loss, det var tanken. Hittade massa snygga överdelar men för att det skall funka med en överdel krävs nästan att man har något på sig nertill. Letade ihärdigt, för att vara mig väldigt ihärdigt, utan att hitta ett enda par jeans/byxor/läderhosen som passade mina ben. Jag sänkte kraven från "schysst passform" till ngt som sitter kvar på benen när man går, trots detta inte ett enda par byxor. Va fan är det? Till slut kom jag in i levisbutiken.

- Behöver du hjälp frågade en snäll kille.
- Hjälp? den hjälpen jag behöver finns inte att få här,jag har gått in i jeansväggen, jag är desperat och känner mig totalt misslyckad som byxköpare, dessutom har jag ont i magmuskeln.
- Jag kan ta fram tre modeller så får du kolla om det är ngt par som passar.

Testade alla tre och kom hem med ett par bagyjeans. Bagyjeans är kanske det enda byxtyg som jag har men jag är ändå glad över att det blev ngnting alls. Frågan som jag ställer mig här i soffan är: ska det vara såhär? ska det inte finnas ett par byxor som funkar på mina ben? i heeeela göteborg.

Jag tycker att jag är förbannat bra på att inte oroa mig i onödan. När jag flyger så tänker jag "störtar vi så störtar vi, då är det meningen, det var ett fint liv iallafall". När alla andra runtomkring mig har kräksjukan tänker jag "jag är säkert immun så jag behöver inte oroa mig". SÅ tänker jag om alla grejer i livet utom en: skador som gör att jag inte kan spela fotboll. Nu har jag överansträng ljumsken , behöver inte vara ngn fara alls MEN då är det som att alla orostankar som jag inte har för alla andra grejer på nåt sätt gaddar ihop sig och samlas runt just den ljumsken. Det hinner inte ens gå en dag innan jag känner av magmuskeln också. Magmuskeln= tidigare opererad= missade en hel säsong= katastrof= depression= kommer inte fungera socialt= kommer inte fungera alls= livet är slut. Precis så känner jag. En magskada nu och det är slut. Oron gör att jag känner av precis ALLT som involverar magmuskeln. Om trosorna är osköna och skaver så tror jag att det är magmuskeln som håller på och går av. Just nu är jag fantastiskt orolig. Hela mitt liv kretsar runt magmuskeln just nu. Oro var ordet.

uffe- the troublemaker


För knappt ett år sedan fick vi hem hunden Eskil från cypern. Asgo var han. Tyvärr dog han efter två veckor och ca.12 000 kr i veterinärkostnader. Helt uppriktigt så var det värt 12000kr bara att få bygga upp förväntningarna och tjata om honom i 6 månader innan han kom. Tror inte jag har varit så taggad inför någonting någon gång tidigare och det säger inte lite. Det kostade 5000 kr bara att ta livet av honom och då tog vi den absolut billigaste urnan. 

-"vilken urna vill ni ha?
- eh...vad finns det för nåt att välja på?
 - Ja, porslin, plast eller papp. Papp är den billigaste.
- Då tar vi papp.

Pappurnan ser ut som en låda kinamat i brun kartong. Att jag fortfarande vet hur det ser ut beror inte på att jag har bra minne utan på att den fortfarande finns kvar hemma i vår garderob. Eskils aska står alltså i sin kinamatskartong mellan träningväskor och fotbollsskor. Ett par gånger varje månad säger per eller jag: men va fan nu måste vi ta med oss den där askan och sprida den någonstans, vi kan inte ha kvar eskil i garderoben. Sen glömmer vi bort den osså står den där och luktar aska. Vi är ganska överens om att eskil ska spridas på valhallas konstgräsplan eftersom både jag och per är där varje dag. En sjuk tanke vore annars att blanda i askan i uffes mat så att eskil på ngt sätt levde vidare i uffes kropp men den tanken är alldeles för sjuk för att lämna huvet.

Jag har ont i halsen och ljumsken och med 9 dagar kvar till premiär vill man inte chansa med något. Eller chansa och chansa, allt beror ju på vad det är för aktivitet. Igår test-chansade jag att springa intervaller på fotbollsträningen men idag vågar jag inte chansa att stå ute och jobba i 3 timmar. Jag prioriterar. Just nu ligger jag i soffan med ström på ljumsken och äter nyttigheter för att bli av med det halsonda. Prio 1 = blir pigg och alert så jag kan liiira boll, utanför topp 10 prio = dra in pengar till mat och andra förnödenheter. Å andra sidan kommer jag inte märka av de missade hundralapparna förrän nästa månad och det är ju hur långt tid kvar somhelst. Ljumsken och det halsonda däremot kommer jag känna av imorrn om jag inte fixar till det, kan jag inte spela match så kommer jag bli ledsen och låg, bir jag ledsen och låg så är jag inte till ngn nytta för ngn annan människa så om man skarvar lite kan man säga att jag ligger i soffan med ström för att jag bryr mig om andra människor.

823 kronor ska Comhem ha av oss den här månaden och då har vi inte ens säsongkortet allsvenskan. Jag gick i taket och fick per att ringa med syfte att säga upp lite grejer så att vi får ner kostnaden. Först 20 minuters kö och sen följande diskussion:

Per: Hej, jag ringer för att vi vill säga upp lite grejer hos er, vi har nämligen en kostnad på 800kr den här månaden och det är galet högt.

Jag i bakgrunden: säg att det vore kul att ha säsongskortet allsvenskan, det vill vi gärna ha, säg det, säg det!

Per först till killen i luren: vänta en sekund bara. Sen till mig: men vi skulle ju säga upp saker, inte köpa på oss nya.

Jag: Men om vi säger upp kanske vi kan lägga till allsvenskan och ändå få ner kostnaderna?

Per till killen i luren: vad kostar säsongskortet? Avbryts av mig: ..fråga vad som är det minsta man måste betala om man vill se allsvenskan, fråga det, fråga det!!

Per: Men va faaaan. Vill du prata med honom istället?
Jag: Okej. Hej! mm...m....mmm.....men det låter bra tycker jag! ska bara höra med min sambo: Per, 627 kr i månaden och då får vi säsongskortet också men säger upp viasat fotboll och canal+ film, det är väl bra? vi får betala 823 kr i tre månader till för det är 3 mån uppsägningstid.

Per: Men va fan då får vi ju samma kostnad som innan bara det att vi tappar canal+ film och viasat sport som ska ta över all engelsk fotboll?

Jag: ja, precis, det låter väl bra? Ska vi köra på det? Ja du , jag tror vi kör på det. Sen kan vi få bort kostnad för pappersfaktura´på 35 kronor också genom att betala autogiro. Skitbra, då kör vi på det!

Kolla in brorsans musikvideo. Lillebror är ju kul men farsan är ännu roligare. Bra taktkänsla på farsan...





http://www.facebook.com/l.php?u=http%253A%252F%252Fwww.youtube.com%252Fwatch%253Fv%253D6Kb-3ENeD0c&h=c96525af43
9006dafe3c2a3c906c5db7&ref=nf

snart fyller min kille 30 år. Det innebär att det är högst osannolikt att jag är 23 år eftersom jag är 2 år yngre än honom. Det känns lite jobbigt.

Jag har beställt gamla modellen nike ronaldinho tiempo från en butik i Holland. Jag har inte hittat dem någonstans, de har slutat tillverkats och så fann jag dem till slut på denna fantastiska holländska sida. Jag betalade in 1000kr innan jag fick paketet, en liten chansning men jag kände att det var värt det. En vecka försenade och en nedrans meck med posten för att kunna spåra paketet , jag började tvivla. Så igår på morgonträningen dör mitt sista riktiga par, de var gamla och slitna så det var inte mycket att be för. Jag blev såklart ändå förtvivlad, vad ska jag göra utan skor? ska jag försöka spela in en annan modell? ett annat märke? det kändes som en hemsk tanke. MEN så hände det plötsligt och Igår eftermiddag kl.15.48 förlöste jag mina nya ronnie-skor. De hade hamnat på coop avenyn och det hade blivit fel med referensnumret. De låg i en sliten gammal nikebox men de var så fina och fulländade som bara ett par ronaldinho-skor kan vara. Jag räknade dobbar, kände på plösens kvalitet och granskade färgen på yttersidans söm, därefter kunde jag konstatera att de var 100% äkta. Imorrn ska de få vara med på sin första riktiga träning. Det är lycka!

Jag måste bara ställa en fråga och sen besvara den själv: HUR KUL är det inte med champion_ League? HUUUUR kul somhelst!

Jag är hemma från camp och full av intryck. Jag har varit borta i en vecka och per har varit ensam hemma med uffe. När man har varit borta en vecka förväntas man var mentalt närvarande så fort man kommer hem. FOlk tänker "nu har du fasen varit borta och hängt fotboll i en vecka, nu måste du ju kunna fokusera på vardagen". Det är inte så lätt. Jag kommer hem med en miljon små stories i huvet, stories som i mitt huvud håller absolut högsta klass. Problemet med dessa små stories är att när de kommer ut från mitt huvud och ska in i pers så dör de j-igt hastigt på vägen. Dels dör de för att jag aldrig fullföljer meningar eftersom jag skrattar så hysteriskt efter varannat ord. Ungefär såhär:

och då kom...hahahahahahaha....och kom sara in på vårt rum och sa....hahahaha...hahaha.........och då trodde Jenny och jompa att hon menade...hahahha.......

När jag känner att en story håller på att avlida plockar jag snabbt tillbaka den in i huvet igen och där återfår den allt liv. Det leder till att jag just nu går runt med en miljon historier i huvet. Jag måste dela. Det ingår i min personlighet, jag kan inte ha saker i huvet, jag måste dela med folk annars blir det översvämning och då kan jag inte fokusera på ngt annat än just de berättelser från lägret som är fast i mitt huvud. Nu sa per något. Jag kunde inte ta in exakt vad men om jag ska tolka av hans kroppsspråk så tror jag att han vill att jag ska sluta hänga vid datorn och vara närvarande.

jag har varit på läger = bortkopplad från vardagen. Jag älskare´! Nu är jag tillbaka och har tillgång till in-ter-net igen.

KAN MEDDELA ATT JAG NU OFFICIELLT ÄR PÅ VÄG IN I FAS4. IDAG SKET JAG I ATT GÅ PÅ YOGAN FÖR ATT JAG KÄNNER MIG SLITEN, PLANERAR YOGA PÅ SÖNDAG MEN ÄNDÅ, VILLE ATT NI SKULLE VARA DE FÖRSTA ATT FÅ VETA, FAS 4 NÄRMAR SIG. STORA BOKSTÄVER PGA MOBILBLOGGANDE.

Kan någon berätta för mig vad som hände igår?Har alltid velat använda seinfeld-uttrycket:  "your face looks like an old baseballglove" och nu kan jag göra det utan betänkligheter. T.o.m. byta ut your mot mine. MY FACE LOOKS LIKE AN OLD BASEBALLGLOVE. Helt ärligt, vad har jag gjort för att förtjäna dagens utseende? Jag har blivit en sån som folk tänker: Hon måste vara förbannat bra på någonting, Gud skulle aldrig vara så ond att han inte gav henne någonting. Den är jag idag. Det medför förväntningar känner jag, hela dagen ida måste jag visa mina bästa inre sidor. Någonting säger mig att den här dagen kommer bli väääääldigt svår och lång.

Ligger i soffan med pers mjukisbrallor och kollar OS. Det finns inga brallor som pers mjukisbrallor. De är liksom fräscha och okej-snygga, skönt stora och fantastiskt bra på alla sätt. Tyvärr väljer per ofta att ha på sig dessa blåa byxor och då är det väldigt svårt att sno dem. Det finns två sätt som jag ser det:

1. smyga upp på honom med en stekpanna, slå till vid tinningen och sen när han är medvetslös dra av byxorna, sätta på sig dem och fortsätta kolla tv.

2. Lura in honom i sovrummet, släcka ner, säga att han kan ta av sig byxorna (vilket han då kommer göra) och sen snabbt som fan rycka dem ifrån honom, springa in på toaletten, låsa , där kan jag sedan i lugn och ro ta på mig byxorna.

Idag behöver jag inte testa ngt alternativ eftersom jag är ensam och redan har paxat dem.

Riskakor med smör. Kan käka ett helt paket, så grymt gott! Riskakor med smör är det nya gott folk, kom ihåg vart ni hörde det först! Googlade "riskakor" för att få ngn skön bild till det här inlägget och fick upp den här från ngn tjejs blogg. Först tänkte jag "va fasen, riskakor med smör e ju ingenting mot riskakor med keso och avocado" men sen kom jag tillbaka och tänkte mer "satans blogg-brud som ska over-do it, alla har ju inte ens keso och avokado hemma , sopigt tips! sopigt tips! Buuuu. Och ful bild. Buu! Jag tog den bara för att jag inte hittade ngn med smör. Det är eeeenda anledningen. Riskakor med smör- wheeeeyy!!!!

jag kan bli intensiv ibland. Går in i intensiva perioder när jag hittar ngt jag gillar eller tror e´bra. Det kan vara träning, låtar, personer, fotbollsskor...med intensiv menar jag att jag liksom går in i det liiite för mycket. Jag ger mig hän och det är ju positivt säger folk men min erfarenhet är att det ofta slutar inte alls positivt. Slutet blir ofta segt men hela grejen fram till slutet det är bra och det är väl därför som jag kör precis samma grej om och om igen, thats my life. Oavsett vad det intensiva gäller så har det en tendens att följa samma typ av faser:

 Först: upptäckarfasen, när jag hittar låten, träningsformen, hunden som bor på cypern eller vad det nu är. Det är en rolig fas, rolig för mig och i vissa fall tröttsam för folk runtomkring. Den här fasen kännetecknas av att jag tjatar som f-an om det nyupptäckta, inte bara med folk som är intresserade utan med alla som kommer i min väg. Den här fasen kännetecknas av entusiasm och på gränsen till maniskt fokus.

Sen kommer "iiii det fasen när allt rullar på och jag går från att ha upptäckt t.ex. yoga till att börja gå på det en gång i veckan och två gånger i veckan. I den här fasen läser jag på , "yogans påverkan på fotbollsspelare", jag letar fakta och frågar fys-dan om yogan kan ha negativ påverkan på min explosivitet, frågar min mentala tränare om det kan vara positivt för min mentala träning (med andningskontrollen som ingår i yogan), utvärderar min prestation på fotbollsplanen och om yogans intågande har haft positiv eller negativ påverkan osv. Jag är I yogan helt enkelt.

Sen kommer "före kraschen fasen". I den här fasen är jag på väg in i yogaväggen men jag håller fortfarande uppe en positiv och glad entusiasm. Det känns fortfarande väldigt bra och jag på nåt sätt luras in i tankarna "just den här grejen är kanske en sån grej som man kan göra intensivt utan att få bakslag", alltid samma tanke. "just den här låten kanske är en sån man inte tröttnar på" eller "just den här yogaprylen är kanske en sån sak som man inte kan göra för mycket av utan som gör att jag blir bättre ju mer jag gör. Jag har gått på yoga 3 ggr den här veckan och jag tänker yees, yoga är bra för mitt fotbollsspelande.

Sist kommer oftast alltid "kraschen fasen". I bästa fall innebär den att jag blir trött och grining och tycker att det känns jobbigt. I värsta fall ligger jag i fosterställning och hulkar av gråt. Jag tjurar för att hunden från cypern var sjuk och dog eller för att skenbenet som sprang milen varje dag till slut gick av, eller för att magmuskeln som tränade galet intensivt blev överansträngd och var tvungen att opereras.

Ja, sådär håller jag på hela dagarna med olika grejer och jag tänkte att det kan vara bra för er att veta, ni som träffar mig ibland. Om ni träffar mig när jag ligger i fosterställning kan ni tänka "jaha hon är i kraschenfasen" och om jag tjatar hål i huvet på er så kan ni tänke "jaha hon är i upptäckarfasen". Det är ingen fara, jag är bara i någon form av fas.

Igår, idag och hela helgen har vi ledigt från fotbollen. Idag saknade jag valhalla så mycket att jag var tvungen att åka dit  och känna av känslan. Kommer ner vid 15-tiden , blåvitt tränar och inte en kotte på kansliet. Inte en enda spelare från oss var där, inte ens vår kanslist Roger. Viss besvikelsekänsla infann sig och jag insåg att t.o.m valhalla kan verka dystert när det är tomt på fina människor.

Jag sitter i soffan och funderar över om jag orkar lägga ifrån mig datorn och lägga mig och sova middag. Det känns som ett projekt, jag måste först lyfta upp datorn ur knät, sätta mig upp från min halvliggande ställning, sätta i datorn i laddaren och sen lägga mig i soffan. Eventuellt måste jag hämta en kudde också. Per däremot springer runt som en liten arbetsmyra. Nu har han börjat rensa garderoben, varannan minut kommer han ut med nya grejer som ska rensas ut. Vart hittar han energin?

-Varför har du massa energi? frågar jag med trött röst. Vad håller du på med , ta det lite lugnt.
- Men det här är att ta det lugnt för mig. Vad menar du att jag ska göra, lägga mig i soffan och dö?
- Ja....eller iaf halvsitta i soffan. Det är ju lov för fan, det är sportlov per!
- Sportlov? det är väl till för barnen?
- Ja, precis, det är till för oss.