ekensnya

Jag är fotbollsfebrig. Jag har alltid haft symptomen men nu är läget kritiskt, om jag får ge en diagnos på mig själv.

Tränar fotboll, pratar fotboll, tänker fotboll, drömmer fotboll, tittar på fotboll, lär ut fotboll. Däremellan tyst. Det är just det som är skillnaden, det brukar vara "däremellan social och pratglad" , nu är all annan aktivitet lagd åt sidan. Det är fyra dagar kvar till damallsvenska premiären så Per, familjen, vänner och bekanta ni får helt enkelt bara stå ut. Det måste få vara såhär nu. Jag måste få gå in i den här världen, måste få isolera mig. Jag har en match att vinna. Jag ska vinna vår match. schyyyyy!!!...stör mig inte nu.