ekensnya

Världens minst stresståliga- thats me. Inte alls stresstålig. Igår fick jag reda på att Per behövde bilen imorse. Han kunde skjutsa mig till jobbet men jag skulle bli tvungen att ta mig därifrån på egen hand. 

Med panik i rösten: -OKEJ!!! DET ÄÄÄR LUGNT, JAG FIXAR DET! Per, i fortsättningen behöver jag ha reda på såna här saker ett par dagar i förväg, tack. Så jag kan planera mitt liv.

Per: Okej, men bli inte sur nu. Jag skjutsar ju dig till jobbet, vad är det som du måste stressa hem till när du har jobbat klart, du slutar ju f-n jobba kl.09.30?

Jag: Jag har fotbollsträning kl.17.00. Men det har du kanske missat? ....tyst ett tag och känner att det argumentet inte var ngn killer....- Nejmen jag hade tänkt åka förbi skolan och lägga in närvaro. Men det kan jag ju inte göra nu. (Det är nästan sant, jag tänkte att jag kunde åka förbi och lägga in närvaro. Iofs går bussen förbi skolan så jag skulle ju teoretiskt sätt kunna hoppa av och sen gå på igen)

Per: Jaha. Ja men på onsdag kan du ha bilen. För det är väl nästa gång du jobbar?

Jag: Mm....jamen va bra. Då kan jag lägga in närvaro på onsdag istället.

Sen är jag trött och grinigfrån det att jag somnar tills det att Per lämnar mig vid idrottshallen. Halv elva var jag hemma efter jobbet imorse och bussresan från Partille var helt grymt skön. Det ska jag komma ihåg nästa gång jag sätts under sån här stor press.