många firrar i huvet
Förra veckan var det många firrar i huvet. Det resulterade i att jag stressade upp mig och blev , ja, vi kan säga överkänslig. Jag nådde ngt slags lägsta punkt i torsdag när jag efter träningen gick hem och satte mig i soffan och grinade i 1 timme. Per kom hem och undrade vad som hade hänt? Vad har hänt frågade han med förtvivlan i rösten? och jag började snyfta fram min story:
Vi spelade tvåmål...snyft...och vi låg under med 6-1..snörvel....snörvel.......(jag försöker samla mig)...sen kom vi ikapp till 6-6....snyftningarna övergår till hysterisk gråt-hulk-attacker....och sen gjorde de ett byte där ena spelaren gick ut på ena sidan och deras andra spelare gick in på den andra....buuääääääää.......hon kom från ingenstans...det kändes så orättvist...det var så orättvist Per!
Per: Är det därför du gråter helt hysteriskt nu?
Jag: exploderar tårar.
Kommentarer
Postat av: jennie
Hahahahahahahahaha, åhhhh jag dööööör!!! Förlåt mig, men jag tror att jag kippar efter andan här för att jag känner igen mig aningens litegranna... :-) Hahahahahahahaha!!!!
Postat av: Lisa
det är så skönt med dig jennie för när man tycker att man har sjunkit lågt så finns du alltid där och kan känna igen dig i det låga. Det får mig attt tänka att det kanske inte är så lågt.:-)
Trackback
