ekensnya

Jag har ett sånt extremt behov av att tillhöra. Vara en del av en grupp är det roligaste jag vet även om gruppen inte ens vill vara en grupp. Jag är så glad när jag är i grupp att jag inte märker när de andra deltagarna tycker illa om mig eller stör sig på mig men jag kan tänka mig att det var en del som tyckte jag var astöntig och störig igår.

Igår var det städdag av gemensamma utrymmen med alla som bor i vårt hus. Vi samlades nere i förrådet och när det började ploppa in folk och man pratade med varandra så blev jag helt glad i hela kroppen. När sen en hyfsat nyinflyttad kommer ner med en bricka med glögg och grejer då fick jag riktigt sån här : Yes, we can do this. Vi kan städa den här gården and we gonna do it as a team. Sen började folk muttra om att det var fel dag och fel tid och jag gjorde det lite till min uppgift att vara positiv och glad. När vi skulle dela arbetssysslor valde jag vinden till mig och per för den var det ingen annan som ville ha och jag ville vara en gott exempel och ställa upp för den ofrivilliga gruppen. Efter ett tag när min första entusiasm hade lagt sig och vinden var asdammig och äcklig så ville inte jag heller ha vinden längre och då fick per göra det sista själv, det kändes lite taskigt men sen tänkte jag att det kan vara värt att ha lite dåligt samvete för gruppens skull. Vi var helt enkelt tvugna att offra Per till dammdöden för att kunna avsluta jobbet på vinden. En för alla, alla för en!