ekensnya

Ikväll är det avslutningsfest och jag är förberedd på att bli berusad. Varje år vid den här tiden får jag två olika typer av infall , båda kan kopplas direkt till att säsongen är slut och att jag inte längre spelar matcher , behöver inte utföra ngn form av prestation.

 Infall nummer 1) "jag ska bli full massa gånger under de kommande månaderna. Strunta i allt och bara släppa loss, är det en stor fest så ska jag bli full, full, full, fuuuuull....". De här infallen brukar inte hålla särskilt länge. En halv fylla/(läs cider cider) och sen faller jag tillbaks i ngn slags "nej, va onödigt fas" så ikväll gäller det att passa på.

Infall nummer 2) Jag ska träna massa, massa och jag ska äta när jag känner för det.  Dessa två beteenden/infall är mitt sätt att bryta mig loss och göra uppror mot allt kontrollerande som man håller på med under säsongen. För mig känns det befriande att käka soppa och träna mer än lagom. Iallafall, Ikväll ska jag bli full, full, fuuulllll!

Jag är nyss hemkommen från ett litet lokalt friskis och svettis. När jag går på såna ställen brukar jag oftast vara trevlig, tycka åh va charmigt och smila upp mitt allra gladaste jag. Idag var jag ganska precis tvärtom. Inte ens den äldre damen i receptionen charmade mig idag, jag kände bara "men öhhh......j-a hurtbulle tönt, var inte så jädra hurtig..och du, tjockisen, sluta var så himla glad. Och alla andra på spinning och styrkepasset bara "hey, tjejen i vit t-shirt, sluta vara så himla neggo och döda vår energi. " Det var lite ge och ta kan man säga.

ibland känner man sig fel. Idag var en sån dag. Travade in på stuk och kollade klänning till fredagens avslutningsfest. Tjejen som jobbar på stuk (se henne framför er, snygg, "jag passar i allt") kommer fram och undrar vad jag letar efter.

Big misstake 1) Jag svarar en klänning. Hon springer iväg, lycklig över att jag vill ha en klänning. Kommer tillbaka med en ful. Jätteful t.o.m. när den hänger på galje, mao inte helrätt när den hamnar på min kropp. Big misstake 2) Jag säger, ja den var fin, den kan jag prova. Jag ser direkt att klänningen i dockstorlek inte kommer passa mina gamla köttiga hockeylår men jag låtsas. Det var big misstake 3. Kommer in i hytten, försöke få på mig klänningen men får liksom inte riktigt igen den där kedjan på sidan. Skitdesamma tänker jag, jag säger att den inte passade. DÅ knackar jagärsnyggiallt tjejen på dörren och frågar; Går det bra? Största misstaget av mig kommer när jag svarar tvekande. Inte klart JA och inte klart NEJ utan njaaa....Säger man nja så har de små tjejerna som passar i allting tydligen rätt att komma in i hytten och in kommer hon. Det hon fick se var följande:   En stor kvinna med en för liten klänning, allt i en ful blek färg utom längst ned på kvinnan, där var det svarta fotbollsstrumpor med reklam på. Klänningen var för liten fast jag inte ens ahde knäppt dragkedjan på sidan och tjejen envisas med att försöka dra upp den i min svettiga armhåla samtidigt som hon mumlar>: " alltså det är inte det att den är för liten, det är bara dragkedjan som är seg."

Så jag frågar mig: Har de rätt att gå in i hytten och rota i min armhåla? och Varför säger man inte bara nej? 

Nästan alltid är per väldigt duktig på att städa och tvätta och fixa , det ska han ha credd för. Men. så är det de där dagarna när han jobbar dubbla pass och sen åker direkt på futsal träning, när han kommer hem kl.22.00 och inte hittar ngn parkering för att natten till torsdag är städnatt på alla gator runt oss. Då är det som att han bara släpper allt och förväntar sig att jag ska styra upp härhemma. Dessutom är han lack när han kommer hem och svär över parkeringsbrist.  Det kan göra mig irriterad. Då gör jag min lilla protestritual= är tyst och svarar kort på tilltal, inte för att jag vill utan bara för att tala om för honom att jag är arg, liksom i utbildningssyfte.

Först tänkte jag att jag skulle ta ett par dagar ledigt från bloggandet och sen blev det en vecka. Efter en vecka tänkte jag att "jag bloggar igen när folk börjar höra av sig och tjata om att de saknar mitt bloggande", well that didnt happen. Då tänkte jag att jag börjar blogga igen om ngn skriver ett inlägg på bloggen, även om det inte direkt är ngn önskan om att jag ska ta upp det igen. nono...Sista tänket blev: Om ngn säger mitt namn på matchen mot Linköping så betyder det att jag ska börja skriva här igen. Så till alla er därute som har saknat mig och försökt skriva det här på bloggen men misslyckats pga av att bloggservern har krånglat, jag vet att ni är många. Jag är tillbaka.

ja, jag tror det iallafall. Du vet ju hur det är, ingen är säker på ngnting men läkaren ska vara den bästa och han sa "det är inte korsbandet" och då vill man ju gärna lita på honom. Ska magnetröntga i dagarna. Stökig väntan me mkt funderingar, brosk, menisk, ledkapsel?..its all in my head? ja, du vet.