ekensnya

jag är helt oinspirerad till att ha semester i två veckor.  Idag börjar semestern. Idag har varit ungefär som alla andra dagar fast lite tråkigare. Kul med semester. Sen har jag sovit två timmar mitt på dan. Kul. Blä. yack. tvi. + att jag inte har gjort ngn av alla de grejer som jag skulle ta tag i när jag "inte tränar utan har semester." Hate this semesterthing. Borde göra något också, utnyttja ledigheten. bordebordeborde....Jag har bara kommit på en sak som jag verkligen vill göra och det är att träna upp min högerfot så att den inte faller igenom sådär som den tydligen gör efter jag har pendlat med den. I den grejen kan jag hitta lite inspiration och glädje men förutom det: ö-ken!

Senaste dagarna har det låtit ungefär såhär. Helt utan ironiska inslag. På riktigt, vi har varit gravallvarliga när vi sagt dessa saker:

- Jag tror att han är en väldigt smart hund Per.  Vi kommer nog få jobba för att överlista honom och för att han inte ska bli en sån som gör precis som han vill.

-Han var ju tjockast i kullen, säkert för att han var smartast så att han snodde åt sig all mat. Typ lura bort de andra sen tog han deras käk också. Han är ju sjukt smart.

- Va söt han är. Någon på stan sa att de tyckte han var jättesöt. - Sa de det? jamen det är han ju. - Ja, de sa typ att dte var bland de sötaste de hade sett, - Sa dem sötaste ? eller bland de sötaste?- vet inte säkert men söt iaf. -ah, men det är han ju.

- Han har inte sååå långa öron.  (per ville inte ha en hund med långa öron) -nej, såååååå långa är de faktiskt inte. Alltså de är ju långa men jag har sett längre på en basset hund häromdagen. Gjorde du det? jaja, den hade skitlånga. Den var iofs vuxen men ändå.

Jag känner att nu är det dags att sätta ner foten. Det är inte okej att fortsätta missbruka längre. Jag snackar om ordet "MYS". Va f-n är det frågan om? mys är det mest missbrukade ordet just nu. Det är liksom okej att använda hipp som happ verkar det som. Värst av allt är när man dröjer sig kvar på y:et, MYYYYYYYS, LET GO YOU PEOPLE! Jag tycker det är ett äckligt ord. Ja , det har gått så långt nu, pga av er därute som dröjer er kvar. Yack säger jag bara. Yack ska jag börja använde istället för det där gamla, äckliga, missbrukade.

jag är så löjligt lycklig. Igår vann vi mot Umeå i serien. Har mött de ca. 15 ggr under 7 års tid och aldrig vunnit. Det bästa är den här dagen efter. Först morgonträning , lite lätt, massa skratt,tokhybris internt och sen ödmjukt utåt, rehabstyrka och dricka läsk 10 på morgonen. Alltså den frihetskänslan: dricka läsk 10 på morgonen, det är okej för vi vann en asskön match igår. wohoo!

Uffe leker som en galning med bollen, sen somnar han och sover middag en timme , käkar , leker med en boll igen och sover lite till.. Mitt i allt gnäller han till när han inte får godis. Vi är så lika uffe och jag. Våra scheman följer varandra perfekt.

Alltså det är svårt att vara mer nöjd med ett joke än vad vi i vårt lila lag är just nu. Så många gånger som man har kämpat i det tysta med små grejer. Inte ens fått tillbaka någon form av bekräftelse på att sakerna har funkat eller nått fram till skämtets mottagare. Allt det slitet som man har lagt ner är plötsligt värt det: KOLLLA IN LÄNKEN:

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotbollsbladet/sverige/damallsvenskan/article5562896.ab



Vi är så fasligt roliga vi, när vi sätter den sidan till.

jag har ont i min hals. Nu har jag iallafall fått en läkare som har sagt att det är okej att träna om man känner sig okej och inte har feber. Det är skönt för då har jag liksom ett konkret mål: jag ska känna mig okej och inte ha feber. Feber tror jag inte att jag har idag och känner mig okej känns inte helt omöjligt att uppnå. Det handlar om inställning och vilja.

Alltså jag är så j-a rolig. Har precis varit inne på hemköp och köpt ingefära. Alla bitar var skitstora men jag valde en pytteliten bit som typ hade ramlat av en stor bit. När jag kom fram till kassan kunde jag liksom inte hålla inne med hur rolig jag tyckte att jag var så jag exploderade i skratt när han slog in min ingefärabit. 1,49 kronor kostade den. Hahaha...skiiiitliten. Sen på toppen av allt svarade jag JA när han frågade om jag ville ha kvitto. Sjukt rolig är jag.

Jag måste komma ut från den här sjuka lägenheten snart känner jag när jag skriver det här inlägget. I desperat behov av  någon form av stimulering för mina sinnen.

min pappa och mamma vill inte alls ha hund.

pappa i telefon dagarna innan vi ska hämta eskil: jo, jag tänkte på det , det kanske är bra om ni stannar hos oss på landet med eskil innan ni åker tillbaka till Göteborg. Så att han får vila upp sig riktigt ordentligt. Han skulle ju kunna vara här ett par veckor bara för att hitta lugnet.

Jag: va?

Pappa: Ja eller någon dag iallafall kanske?jag kan köpa specialkorv till honom.

Jag: Eller så åker jag direkt ner till göteborg så att han får träffa per som är hans riktiga husse.


Det värsta är att han låtsas som att det är en uppoffring och som att han enbart hundvaktar för vår skull. -"vi måste åka ner till göteborg och passa lisas och pers nya valp i två timmar på måndag, oansvarig dotter".   Det är så snacket går på kontoret enligt mina säkra insiderkällor.

sure charlie. suuure.

Jag: På måndag har jag sista matchen innan uppehållet, ska höra med palmis om hon kan passa uffe ett par timmar på kvällen där. Om inte ni e sugna på att komma ner?

Mamma: Ja, jag ska höra med pappa då.

 30 minuter senare mamma: Vi kommer ner på måndag, det passar bra!!

Jag: ni behöver verkligen inte.

Mamma: nej men det är inga problem, det passar bra!

Farsan: ingen går på det snacket.  och morsan: din intensiva kamp för att låtsas som att du inte vill ha hund funkar inte heller.
_____________________________________________

sjukt beigt att vara sjuk. Astrött men ändå galet rastlös. Hur var man sjuk innan man kunde surfa runt? Har iallafall plöjt hundtidningar och hittat en intressant krönika. Av Carina nånting som spelar sunes mamma. Bara det är ju ett lustigt litet sammanträffande. Iallafall, längst ner i artikeln kommer frågan: "hundras som jag ä nyfiken på? och då svarar sunes mamma cockepoo. (en sån blandning som uffe är). Så snart är familjen komplett.

Man blir lätt lite löjlig när man pratar med små hundar. Heeeeej lilla vaaalpii!
Heeeej lilla uufffi!



Fasen va löjlig man blir.  Heeeej lilla guuuubben...heeeeeeej!
På lördag kommer han och då kommer jag få bita mig i tungan för att inte riskera att sabba hela min tunga, tuffa image som det har tagit år att bygga upp. Hård och tuff. Inget hej lilla valpi in public. Hård och tuff.

Det är synd att säga att jag har fett med besökare på den här bloggen. Lite närmast sörjande liksom.  När man kollar på bloggtoppen så heter de som ligger högst typ "15 år och gravid med tvillingar" eller "hockeyfrugan". Okej, men då har man tydligen presterat för att bli intressant. När man läser vad hockeyfrugan gör så gör hon typ ingenting. + hon är inte hockeyfruga till ngt nhl-proffs utan till ngn simpel div.1 hockeylirare i sverige. Då måste det väl ändå vara mer intressant att läsa om nya ronaldinho-skon?If you ask me. + på den här bloggen får man läsa massa intressanta saker om Per och laget och sådär. Nä, jag hajar ingenting.  Nu ska jag kika fotboll. Obolo i aik borde klippa sig. Eller fixa ett pannband. Klem

Jag är inneboende hos syrran i två dagar. Jag har sagt det förrut men jag säger det igen: Kan två människor bli mer olika?

Här finns det 7 olika sorters schampo. Hon har olika rengöringsprylar för ansiktet. Hos oss användes showergel/schampo (alltså flaskan med den kombinationen) till hår, kropp och som ansiktstvätt.

På syrrans säng ligger ett par jeanstrosor... Nähe, det var tydligen ett par shorts. På mitt golv ligger ett par bagybrallor,.Nähe, det var  inte brallor , det var ett par shorts.

På syrrans vägg sitter marilyn monroe. På vår sitter fotbollsgubbarna uppradade eller som jag brukar säga "de är redo för match". Tänker så ibland, tänk om alla mina stjärngubbar hade lirat i samma lag, asabra lag hade det blivit.

Syrrans dator är rosa. Syrrans resväska är rosa. Syrrans tavlor är rosa liksom kuddarna, gardinerna och allt annat som går att ha rosa. Jag har mkt svart jag, jag gillar svart, grönt och blått.

På syrrans bord står det en skål med chips och vid hennes lilla sminkhörna ligger fazer minchoklad. I kylen ligger en hel stor marabou chokladkaka. Vem kan leva med dessa saker runtomkring sig utan att hetsäta? Hos oss fanns det glass förra veckan. Vetskapen om att det finns glass får mig att gå och öppna frysen och ta lite till och lite till och sen till sist liiiite till tills det är så lite kvar att det är lika bra att käka upp det , ingen mening att spara så lite.

Syrran har  alkohol i skåpen och i kylen. Varför har man det? "om man blir sugen på att gå ut och festa, säger syrran. Eller om man bara blir sugen på att ta ett glas hemma". En berusning som inte är planerad? "om man blir sugen på att festa. spontan fylla. hehehe...hahahaha...hahahahaha....tanken gör mig skraj. Skrattet är ett sånt nervös skratt.

Syrran har skor i bokhyllan och väskor ÖverAllt. Små väskor, stora väskor, Skor med klackar höga som ett par välväxta mittbackar. Min högsta klack har jag på fotbollsplanen. Min väska är en träningsväska. När jag inte behöver ha en sån stor bag med mig tar jag skopåsen. Nike, svart. Vill jag festa till det tar jag den vinröda skopåsen. Jag gillar skopåsen jag.


Skulle kunna fortsätta i en evighet. Kortfattat, vi är olika min syster och jag. På något konstigt sätt är vi ändå lika.

Kärlek!

Jag vet inte riktigt vad jag håller på med i mitt liv just nu, Jag vet bara att jag mår förbaskat provocerande bra. Vad gör du nuförtiden? frågar folk. De väntar sig ett kort svar. "jag jobbar på ..." eller jag pluggar....." Jag har inget förkortat svar på vad jag gör "nuförtiden". Den närmsta förkortningen är "allting och ingenting". Om de hade tid att lyssna på hela versionen skulle jag berätta:

Jag bryter näsan och får spruta i foten och jag gillar det. Jag gillar att komma upp till mannen som är en av världens bästa läkare inom sitt område, älskar att höra hans trygga röst säga "det här fixar vi", tycker om att få vara med när hans kollega förklarar hur man vrider tillbaka en näsa och jag gillar att få vara med när allt blir bra. Det skapar såna minnen som jag bär med mig resten av livet. Jag är med Per. Han lär mig saker om mig själv och han frågar "är det varmt ute idag?" Jag retar honom för att han alltid måste fråga om det är varmt ute istället för att känna efter själv eller kolla på termometern. Vi äter frukost ute och pratar. Tränar på att argumentera och diskutera. Jag gillar det. Jag går ner till träningen för cykeln är fastlåst och jag har tappat bort nyckeln. Det gör mig inte så mkt men jag får ont i hälen. Det är en intressant smärta som kommer och går lite om man rör runt med en pinne i hälkudden. Jag stannar upp en stund och reflekterar över känslan, på ngt sätt är den ganska skön. Ni tror mig inte? jag menar det.

 Jag kommer in i omklädningsrummet och skrattar. Jag tejpar foten och Jag går ut på planen med min runda vän,det är bara han och jag och mina fina fotbollsskor. Jag njuter av varje sekund. En tränare kommer förbi och ett samtal uppstår, jag blir sedd och jag skrattar igen. När jag tränar sprutar det känslor. Jag skrattar, gråter, hånar, skriker och blir aggressiv. Vart kommer alltifrån? Vet inte men det finns tydligen inom mig. Efteråt dunkar hälen, det gör inget, jag har tid att kyla ner den och det är skönt att inte skynda, bara ta det lugnt. Efter kyla på häl och dusch vandrar jag hem. Det ösregnar. Det gör inget, regn är lite kul så länge det kommer som omväxling. På vägen hem tänker jag. Jag tänker på alla människor som jag har träffat idag, relationer och samtal. Jag  tänker på  min familj , på Per och på vad jag ska äta när matklockan ringer. Jag tänker på små projekt och försöker klura på om jag på ngt sätt kan ge tillbaka till alla som ger mig allt, till Per, till familjen och till mina vänner. Jag får ett sms av en vän. Vi bestämmer träff på ett café och jag äter äppelpaj. Jag kan äta äppelpaj med känslan av  att "jag behöver all energi jag kan få". Bara när man har den känslan kan man äta äppelpaj fullt ut. Jag tänker att jag ska försöka skapa ett liv som jag kan leva på samma sätt som jag äter en äppelpaj just nu: Fullt ut och genom att njuta av varenda liten bit. Jag lever i drömmen. Det är vad jag gör nuförtiden.

Igår hände det ganska mkt på läktaren. En riktigt kul grej, första gången jag har sett kombinationen läktarvåld/underhållning.

En tjej i laget hade med sin sköna syskonbarn, två små busig tjejer. Tjejerna börja sparka lite i ryggen på Stina i laget. På alla språk som jag känner till innebär det att de vill leka eller busa så Stina gör en insats och börja kittla/bära en av småbrudarna. Hon skrattar hysteriskt tills carro i laget säger "akta så inte stina tappar  dig i stentrappan".  Sättet som carro sa det på , med allvar i rösten  fick tjejen att bli skitskraj. Ungen börjar stortjuta och kvar står en oförstående Stina. "Vad hände?fick du ont??" Carrro vänder sig om och låtsas som ingenting samtidigt som hon skrattar fram "jag tror det var jag som fick henne att börja tjura"..hehe....skitnöjd. Bra gjort carro, det märks att du har vuxit upp som storasyster!

asså jag har sett helt sjuuuukt pundiga föräldrar. Var och kollade på P12 i Gothia Cup. Ett skånskt lag med totalt packo-parents. Det är små kids som springer runt och jagar boll och föräldrarna skriker som om det var ett mindre krig. Jag blev så uppretad att jag hade lust att springa fram och göra min special kickspark i magen på föräldrarklacken, en stenhård ninjakick precis ovanför magväskan som verkade vara obligatorisk för dessa skånska föräldrar. Nu gjorde jag inte det, dels för att jag vill spara kicken ´(som i karatekid filmerna, han sparkar aldrig specialspark i mitten av filmen, den kommer i the end) dels för att jag inte ville riskera att nudda vid ngn av de där obehagliga föräldrarna. Som en skön avslutning skriker en till synes ohälsosam farsa till målvakten "naaaaaj, lagg ner bollen, låt dem hemta den själva" . För att dra ut på tiden när skånelaget leder med 3 mål. Vem gör så? äckliga, äckliga föräldrar.

jag har fotbollat järnet den senaste veckan. Gothia Cup i stan.  När man maratonkollar fotboll blir man till slut beng i bollen och öm i arslet. Det är jag nu.

Iförrgår hämtade  jag hem eskils aska från djursjukhuset. Direkt efter hämtade jag thaimat hos vår lokale asiat. Sen travade jag hem genom vasa allé med två exakt likadana vita plastpåsar, den ena innehöll aska från eskil och den andra innehöll wokade grönsaker med kyckling. Det kändes lite konstigt på något sätt. Bara lite konstigt. Två så olika prylar liksom men ändå precis lika. Dött djur i vit påse. Sen grät jag lite över eskil innan jag tänkte "kom igen nu  Lisa, det var bara en hund". Sen grät jag lite mer tills det kändes bra och nu känner jag attjag är redo att fokusera på uffe.

Har haft några ruggigt intensiva dagar. Först Smögen med laget , stugor,bad, familjepizza, cider, träning, match, allsång och hela kittet.  Pisseregn 80 % av helgen, trots det bara glada och härliga individer, sick lovely team. Idag Donsö, heldag med makrillsfiske, träning, match mot män från div. 5 herrar, bad, och umgås.Som en stor bonus dök superfritch upp också som den lilla stjärna hon är. Sol heeeela dagen och så bra som livet bara kan bli. Denna intensiva dag avslutas med grillning med ett kenyanskt tjejlag som har fått åka hit tack vare SKF som är vår sponsor. Sjukt söta små kids och mycke glädje. Intesiva dagar, I like it a lot!

Grattis till Per som kom in på tränarutbildningen som han har sökt på göteborgs Universitet! Han är så himla värd det. Skitkul! hurrahurra! Jipiidadej!

Jag har utvecklat en "sune i sunes sommar-frisyr". Jag är väl medveten om detta och jag trivs med den typen av hår. Dels för att det är Somrigt (Sunes SOMMAR) och dels för att jag alltid har tyckt att sunes sommar e´en bra film. Idag fick jag bekräftelse på att "Sunes sommar frisyr" är en frisyr avsedd för pojkar. Vid bensinmacken, en äldre man med käck röst till mig och Per:

-Tjena Grabbar, vet ni vart Hotell Heden ligger?

Jag: skrynklar ihop ansiktet lite för att tala om att jag inte var helt nöjd med att vara en av grabbarna.

Per: Javisst! och börjar förklara...

När vi sitter i bilen igen är det bara tyst. Jag är tyst för jag tycker synd om per som är tillsammans med Sune i Sunes sommar. Per är nog tyst av hänsyn till Tjej-sune som han är tillsammans med.

Min kompis hodan har blivit faster. Asvuxet. Hennes bror kommer också från somalia meaning han är lika brun och fin som hon meaning bebisen blev hur söt somhelst. Ett uns av avundsjuka. Nu har jag börjat fundera ut alternativ för how to get ett sött , svart, gärna somaliskt barn in i släkten. Om jag adopterar Hodan och hon sen får barn så blir jag ju mormor till den lilla sötisen. Kanske är det vägen att vandra.

"Brudens bäste man¨" såg jag och per igår. Det passar inte  riktigt min image att gilla en sån film (min image för er som inte har uppfattat den är tuff och hård). Filmen var perfekt slappar-skön film. Och han var så fin med sin krokiga näsa.

Per är i varberg så jag är ensam hemma. Det bästa med ensamhemmaprylen är att man kan komma hem och kasta grejer runtomkring sig utan att känna sig dum. Kläderna ligger slängda på golvet och glas står framme odiskade. Det är ett liv i total frihet, kan vara skönt ibland. Alltså jag saknar honom men det är ändå skönt att kunna slänga grejer. tada! Nu slängde jag en tshirt på golvet. Tada!

Något har hänt de senaste veckorna. Jag har blivit disträ igen. Smågrejer som händer typ hela tiden. Igår skulle jag köpa köttfärs, tänkte intensivt "glöm inte kvittot, glöm inte kvittot" så betalar jag , tar emot kvittot och sen när jag nästan är helt ute ur butiken skriker killen i kassan "ska du inte ha köttfärsen?". Såna småsaker + att jag inte vet vart mina nycklar är. De har varit borta i 1 vecka ungefär, tror jag. Gulblått nyckelband, om ni har sett dem så återlämna till mig. Gör inte så mkt mer än att min cykelnyckel sitter där och cykeln är nere i ett rum vid vår träningsplan.

Jag har sysslat lite med att försöka lösa gåtan "när blir jag tankspridd?" och har efter noggrana efterforskningar kommit fram till att det ofta sker i samband med att jag blir intensiv och fokuserad på en grej. T.ex. en hund eller fotbollsträning eller liknande. Extra disträn när den intensiva fokuseringen kommer efter en period av total hjärnslapphet. Sen det genetiska arvet som ligger till grund för hela handikappet.

Idag försökte jag överraska per med lite omtänksamhet. För att han är värd det och för att jag har varit ganska kass på att visa det de senaste veckorna. Han är ju en pärla. Pappas kommentar: "för dig är det iallafall inte svårt att Överraska"...Har nu kommit på att the way to go är antingen att vara uberaktiv i sitt givande eller att som jag starta lågt så att allt man gör blir en positiv överraskning.