ekensnya

Jag var kort när jag var liten. Kortast tom. Nu har jag utvecklats och blivit längre.

Idag har jag utvecklats. Första gången, kanske i hela livet som jag gör en ganska rejäl skitmatch och ändå kan släppa det nu efteråt. Okej, inte släppa men jag låter det fladdra förbi liksom, bryter inte ihop och det känns inte som att hela världen rasar samman. Utveckling va? Man blir ju skraj för sig själv. Undra vad nästa steg är. Innan man vet ordet av sitter jag väl här med "ett glas vin till maten" eller använder "kära nån" som standarduttryck. Tjoflöjt, nu är det dags att knyta sig, det är ju en dag imorgon också. Utveckling.