ekensnya

Det sitter massa istappar på vart och vartannat hus här i göteborgs city. Ruggigt obehagliga! Alltså vi snackar gigantiska istappar som det droppar från och som väntar på att åka ner i huvet på ngn. Jag känner en obehagskänsla över alla istappar, känner att eftersom jag har sett dem och är medveten så borde jag på nåt sätt sprida informationen vidare. Om någon tapp skulle ramla ner i huvet på nån så tror jag att jag skulle känna mig en smula skyldig. "Hon såg istapparna men struntade i att varna". Så ungefär. När jag är ute med uffe försöker jag peka åt folk och upplysa dem om istappsdöden. Fast det där var lögn. Jag pekar inte men jag borde peka. Istället är jag så sjukt svensk att jag ställer mig och tittar intensivt mot istapparna för att folk ska se mig och tänka oj vad tittar hon på, ahhh farliga istappar, vilken tur att hon tittade så intensivt så att jag upptäckte dem, den intensiva blicken kan rädda liv. Fan , snart kommer en istapp ramla ner , i can feel it. Jag måste våga peka nästa gång. Måste våga.