ekensnya

Jag tycker att jag är förbannat bra på att inte oroa mig i onödan. När jag flyger så tänker jag "störtar vi så störtar vi, då är det meningen, det var ett fint liv iallafall". När alla andra runtomkring mig har kräksjukan tänker jag "jag är säkert immun så jag behöver inte oroa mig". SÅ tänker jag om alla grejer i livet utom en: skador som gör att jag inte kan spela fotboll. Nu har jag överansträng ljumsken , behöver inte vara ngn fara alls MEN då är det som att alla orostankar som jag inte har för alla andra grejer på nåt sätt gaddar ihop sig och samlas runt just den ljumsken. Det hinner inte ens gå en dag innan jag känner av magmuskeln också. Magmuskeln= tidigare opererad= missade en hel säsong= katastrof= depression= kommer inte fungera socialt= kommer inte fungera alls= livet är slut. Precis så känner jag. En magskada nu och det är slut. Oron gör att jag känner av precis ALLT som involverar magmuskeln. Om trosorna är osköna och skaver så tror jag att det är magmuskeln som håller på och går av. Just nu är jag fantastiskt orolig. Hela mitt liv kretsar runt magmuskeln just nu. Oro var ordet.