Fas4
vad hände?
Kan någon berätta för mig vad som hände igår?Har alltid velat använda seinfeld-uttrycket: "your face looks like an old baseballglove" och nu kan jag göra det utan betänkligheter. T.o.m. byta ut your mot mine. MY FACE LOOKS LIKE AN OLD BASEBALLGLOVE. Helt ärligt, vad har jag gjort för att förtjäna dagens utseende? Jag har blivit en sån som folk tänker: Hon måste vara förbannat bra på någonting, Gud skulle aldrig vara så ond att han inte gav henne någonting. Den är jag idag. Det medför förväntningar känner jag, hela dagen ida måste jag visa mina bästa inre sidor. Någonting säger mig att den här dagen kommer bli väääääldigt svår och lång.
Just nu
Ligger i soffan med pers mjukisbrallor och kollar OS. Det finns inga brallor som pers mjukisbrallor. De är liksom fräscha och okej-snygga, skönt stora och fantastiskt bra på alla sätt. Tyvärr väljer per ofta att ha på sig dessa blåa byxor och då är det väldigt svårt att sno dem. Det finns två sätt som jag ser det:
1. smyga upp på honom med en stekpanna, slå till vid tinningen och sen när han är medvetslös dra av byxorna, sätta på sig dem och fortsätta kolla tv.
2. Lura in honom i sovrummet, släcka ner, säga att han kan ta av sig byxorna (vilket han då kommer göra) och sen snabbt som fan rycka dem ifrån honom, springa in på toaletten, låsa , där kan jag sedan i lugn och ro ta på mig byxorna.
Idag behöver jag inte testa ngt alternativ eftersom jag är ensam och redan har paxat dem.
ny grej
Riskakor med smör. Kan käka ett helt paket, så grymt gott! Riskakor med smör är det nya gott folk, kom ihåg vart ni hörde det först! Googlade "riskakor" för att få ngn skön bild till det här inlägget och fick upp den här från ngn tjejs blogg. Först tänkte jag "va fasen, riskakor med smör e ju ingenting mot riskakor med keso och avocado" men sen kom jag tillbaka och tänkte mer "satans blogg-brud som ska over-do it, alla har ju inte ens keso och avokado hemma , sopigt tips! sopigt tips! Buuuu. Och ful bild. Buu! Jag tog den bara för att jag inte hittade ngn med smör. Det är eeeenda anledningen. Riskakor med smör- wheeeeyy!!!!
intensiv
Först: upptäckarfasen, när jag hittar låten, träningsformen, hunden som bor på cypern eller vad det nu är. Det är en rolig fas, rolig för mig och i vissa fall tröttsam för folk runtomkring. Den här fasen kännetecknas av att jag tjatar som f-an om det nyupptäckta, inte bara med folk som är intresserade utan med alla som kommer i min väg. Den här fasen kännetecknas av entusiasm och på gränsen till maniskt fokus.
Sen kommer "iiii det fasen när allt rullar på och jag går från att ha upptäckt t.ex. yoga till att börja gå på det en gång i veckan och två gånger i veckan. I den här fasen läser jag på , "yogans påverkan på fotbollsspelare", jag letar fakta och frågar fys-dan om yogan kan ha negativ påverkan på min explosivitet, frågar min mentala tränare om det kan vara positivt för min mentala träning (med andningskontrollen som ingår i yogan), utvärderar min prestation på fotbollsplanen och om yogans intågande har haft positiv eller negativ påverkan osv. Jag är I yogan helt enkelt.
Sen kommer "före kraschen fasen". I den här fasen är jag på väg in i yogaväggen men jag håller fortfarande uppe en positiv och glad entusiasm. Det känns fortfarande väldigt bra och jag på nåt sätt luras in i tankarna "just den här grejen är kanske en sån grej som man kan göra intensivt utan att få bakslag", alltid samma tanke. "just den här låten kanske är en sån man inte tröttnar på" eller "just den här yogaprylen är kanske en sån sak som man inte kan göra för mycket av utan som gör att jag blir bättre ju mer jag gör. Jag har gått på yoga 3 ggr den här veckan och jag tänker yees, yoga är bra för mitt fotbollsspelande.
Sist kommer oftast alltid "kraschen fasen". I bästa fall innebär den att jag blir trött och grining och tycker att det känns jobbigt. I värsta fall ligger jag i fosterställning och hulkar av gråt. Jag tjurar för att hunden från cypern var sjuk och dog eller för att skenbenet som sprang milen varje dag till slut gick av, eller för att magmuskeln som tränade galet intensivt blev överansträngd och var tvungen att opereras.
Ja, sådär håller jag på hela dagarna med olika grejer och jag tänkte att det kan vara bra för er att veta, ni som träffar mig ibland. Om ni träffar mig när jag ligger i fosterställning kan ni tänka "jaha hon är i kraschenfasen" och om jag tjatar hål i huvet på er så kan ni tänke "jaha hon är i upptäckarfasen". Det är ingen fara, jag är bara i någon form av fas.
jag saknar valhalla
Igår, idag och hela helgen har vi ledigt från fotbollen. Idag saknade jag valhalla så mycket att jag var tvungen att åka dit och känna av känslan. Kommer ner vid 15-tiden , blåvitt tränar och inte en kotte på kansliet. Inte en enda spelare från oss var där, inte ens vår kanslist Roger. Viss besvikelsekänsla infann sig och jag insåg att t.o.m valhalla kan verka dystert när det är tomt på fina människor.
per är så aktiv
Jag sitter i soffan och funderar över om jag orkar lägga ifrån mig datorn och lägga mig och sova middag. Det känns som ett projekt, jag måste först lyfta upp datorn ur knät, sätta mig upp från min halvliggande ställning, sätta i datorn i laddaren och sen lägga mig i soffan. Eventuellt måste jag hämta en kudde också. Per däremot springer runt som en liten arbetsmyra. Nu har han börjat rensa garderoben, varannan minut kommer han ut med nya grejer som ska rensas ut. Vart hittar han energin?
-Varför har du massa energi? frågar jag med trött röst. Vad håller du på med , ta det lite lugnt.
- Men det här är att ta det lugnt för mig. Vad menar du att jag ska göra, lägga mig i soffan och dö?
- Ja....eller iaf halvsitta i soffan. Det är ju lov för fan, det är sportlov per!
- Sportlov? det är väl till för barnen?
- Ja, precis, det är till för oss.
aktiv dag
Uffe as a kid....innan han behövde motion..eller förresten, han behövde nog motion ser det ut som..
Igår var jag ledig men ändå groteskt jädra aktiv.
Först en promenad med hundrackarn, träff och samtal med vår mentala tränare, åka ut till ikea och mio för att handla soffbord, matta och TV-bänk. Alltså man tycker ju att man är hyfsat tränad men att vandra runt på mio och ikea tar totalt musten ur en , vilken pärs! Kommer hem vi 15-tiden, släpar upp 44kg tv-bänk, soffborden och 2 meter matta, direkt ut med hunden och sen hetsa iväg till gymmet för att köra styrkepass, åker direkt till simhallen och kör vattenintervaller med J.Almgren, hemma vid 19.15, Ut med hunden igen medan J. Almgren styr upp taco. Sen styr hon en "ren" fruktsallad med granatäpple och glass och vi däckar i soffan. DÄR var kvällen slut för mig. Per däremot kämpade vidare och fick ihop tv-bänken trots att den var asavancerad och tusen delar, snyggt perra! Imorse ringde klockan 06, ja ni vet "Jag tackar min kropp...." nu känner jag mig hyfsat seg.
tackar min kropp
Igårkväll en not very good match på näst inpå champions leaguetid = 20.00. Förlust och Hemma vid 22.45 efter ett segande i duschen. Efter matchen var de flesta hyfsat besvikna på sina egna insatser så det var ett yppperligt tillfälle att fråga om ngn hade lust på morgonyoga 07. "som ett straff , " la jag till för att folk skulle få känslan av att om jag går på morgonyoga så har jag sonat för matchen. Anna kontrade med att hon inte skulle äta eller dricka något på hela veckan och då kände jag att det kan ju vara ett jämlikt straff + att anna bor i grästorp och för henne att vara i göteborg kl.07 när hon troligtvis inte är hemma förrän efter midnatt Det hade varit a little to much slå på sig själv. Hursom, imorse var vi där tre pigga små individer och som vi fick sona. Eftersom det är en yogagrupp så brukar man oftast kunna köra på och ta ut rörelserna sådär lagom mycket utan att det händer något. Idag var det bara vi tre där= möjliget för yogafröken att ge feedback på våra rörelser. Som fotbollsspelare vill man inte ha yoga-feedback, det kan liksom aldrig gynna en. Orutinerade Dala hade lagt sin matta i mitten , ca. 1 meter från yogafröken, hur tänkte hon där? Sen avslutade vi som vanligt med : Jag tackar min kropp. Nu Väntar jag på att kroppen skall tacka mig tillbaks.
Jitex
jag tror jag var på en fest i lördags
Jag tror att jag var på en sjukt kul fest i lördags. Jag tror att det var en galet annorlunda fest med speciella små människor och ett födelsedagsbarn som jag avgudar. Jag vet inte säkert för from den stunden som jag tror att jag klev in i lokalen så var det som att man klev in i en annan värld, en liten bubbla. Om jag var på den där festen så var det ett jädra upplevelse.
Trygg i min kvinnlighet
facebookgrupper
Okej nu är det många som kommer lacka här (eller många och många, inte jättemånga eftersom jag har så få läsare men det blir mer effektfullt om jag skriver många). Först kom "Vi som har världens bästa mamma" sen kom "vi som har världens bästa pappa" och nu slutligen "vi som har världens bästa syskon". Men hallå? Alla vi som inte är med vi har bara halvdanna föräldrar och syskon. Tycker inte alla att de har de bästa? och om man inte tycker det visar man då det genom att "aha, nu ska de där syskonen få se, jag tänker inte gå med i bästa syskongruppen, rätt åt dem".
Jag ska dra igång en grupp som heter "vi som har världens bästa familj men inte behöver gå med i en grupp för den sakens skull. Det värsta är att första tanken när man får en inbjudan till gruppen är "men shit, jag har ju det, jag måste gå med annars är det ju som att säga att man inte gillar sin familj", det blir en eeeeenooooorrrrrm press. En eeeeenorm press gott folk. Nu kom en ny grupp "vi som älskar våra barn". Åååååh fan! Det är den nivån. Varför inte köra en grupp som heter "Vi som inte gillar att äta andras spyor" eller vi som inte tycker att man ska döda oskyldiga barn. "
ruggigt obehagliga istappar
Det sitter massa istappar på vart och vartannat hus här i göteborgs city. Ruggigt obehagliga! Alltså vi snackar gigantiska istappar som det droppar från och som väntar på att åka ner i huvet på ngn. Jag känner en obehagskänsla över alla istappar, känner att eftersom jag har sett dem och är medveten så borde jag på nåt sätt sprida informationen vidare. Om någon tapp skulle ramla ner i huvet på nån så tror jag att jag skulle känna mig en smula skyldig. "Hon såg istapparna men struntade i att varna". Så ungefär. När jag är ute med uffe försöker jag peka åt folk och upplysa dem om istappsdöden. Fast det där var lögn. Jag pekar inte men jag borde peka. Istället är jag så sjukt svensk att jag ställer mig och tittar intensivt mot istapparna för att folk ska se mig och tänka oj vad tittar hon på, ahhh farliga istappar, vilken tur att hon tittade så intensivt så att jag upptäckte dem, den intensiva blicken kan rädda liv. Fan , snart kommer en istapp ramla ner , i can feel it. Jag måste våga peka nästa gång. Måste våga.
yogig
Jag är på väg att bli en liten yogis! På fredag går jag för fjärde gången på kort tid på yoga. Yoga för mig innnebär att jag i varje rörelse tvingar mina muskler att göra precis tvärtemot det som känns bra. För mig känns det ungefär som att ngn sliter loss varenda liten sena och muskelfiber, virkar små bollar av dem och sen trycker tillbaka dem in i kroppen. Så känner jag mig när jag går därifrån. Därför tycker jag om Yoga. Värst är det när yogafröken har glömt ljus och vi måste ha tänt i taket så att jag ser mig själv i spegeln när jag försöker göra alla lustiga rörelser, då lämnar jag salen med inte bara fysisikt illamående utan med en mental känsla av "who are you trying to fool?". Trots allt detta har jag ro och harmoni när jag kommer hem. Livet är bra märkligt!
falafel med couscous
Jag har blivit stuck på couscous. Grymt gott och enkelt, tom jag klarar av att inte koka över eller koka under. Idag blev det couscous, falafel, avocado, fetaost, paprika och en sås me yoghurt, vitlök, salt å peppar. Men sate va gott! och enkelt! och gott!
and the result...
FÖReBILDEN....
och sen EFTER:
klipp till
den här var ju lite ball..ska bara fixa ansiktet lite innan...
Efter uffes rakning ska jag sympatiklippa mig. Idag om ungefär en timme skall barret klippas till. Förra gången var jag "otrogen" och gick till en ny frisör, hon var bra så jag ska tillbaks till henne idag. Hoppas innerligt att jag blir nöjd den här gången med. Uppriktigt sagt så gör det mig inte så mkt om håret blir sådär, jag är ärlig, det gör mig inte så farligt mkt, det växer ut och kan klippas till, anledningen till att jag vill bli nöjd är framförallt för att jag vill slippa det pinsamma som kan uppså om frisören skulle märka att jag inte tycker det blev skitbra. + att jag då måste byta frisör igen och om jag gör det så skulle det kännas så jobbigt om jag av misstag råkade möta den gamla på stan. Blir jag inte nöjd så kommer det snart gå runt två stycken sånna göteborgsfrisörer som jag inte vill träffa på stan och i den här lilla stan innebär det stor risk för sammankomst. Det i sin tur skulle påverka hela min vardag, jag skulle inte kunna röra mig fritt på stan utan jag skulle begränsas av alla ytor där man kan träffa på dessa två frisörer. Mat och klädbutiker där frisörer kan tänkas handla kan jag aldrig mer besöka. jag vill inte leva så, jag vill inte! Därför hopas jag att jag blir nöjd idag. Eller att jag åtminstone blir halvnöjd så att jag kan gå in i rollen som helnöjd kund utan att haka upp mig på orden. Annars blir det plan B:
. - HEJ!! nej alltså jag bor ju inte i göteborg längre, har flyttat tillbaka till sthlm så jag är bara här på besök, därför har jag inte kommit tillbaka och klippt mig hos dig.
