ekensnya

Jag sitter i soffan och funderar på sommaren. Den bästa sommaren ever. Jag tänker som i den där hejarramsan som äckliga motståndlagsföräldrar sjöng när man var 8 år gammal och förlorade en hockeymatch med 13-0. "ettan kom, tvåan kom, trean kom, fyran kom, .......fjorton kommer såsmåningom!HEJAHEJAHEJA!!!" Fast jag byter ut målen mot månaderna, maj kom, juni kom, juli kom , augusti kommer såsmåningom. HEJAHEJAHEJA! Hur fasen kunde föräldrarna med att skrika såna ramsor åt ett gäng 8-åringar? värsta hånet...

jaja, hursom så tänker jag på hur snabbt sommaren går. Varje år lika men i år har jag iallafall blivit full. Blir så nöjd när jag tänker så för det känns som att jag har lyckats ta vara på sommaren. Sen tänker jag också att det var roligt att bli full och att den dagen jag slutar spela fotboll så kommer jag kanske vilja vara full 4-5 gånger VARJE SOMMAR(!) och det gör att det känns som att jag har en del roliga saker att hitta på när jag slutar med fotbollen. Alltså nu känns det som lagom med en gång och jag skulle inte vilja festa så mkt mer men när jag slutar en dag då hoppas jag att jag vill festa och inte träna varje dag.

Kort sammanfattat: När jag slutar spela fotboll hoppas jag att jag inte längre vill träna varje dag utan att det kommer fram ngn slags naturlig leva livet-festar-gen som har legat gömd. Eftersom jag tyckte att det var kul nu i somras så känner jag mig hoppfull om att jag kommer att gilla det andra livet också. Åh herregud....vilket jädra svammel. Hur  ska jag förklara? Men typ såhär: Jag har tänkt tidigare att jag tycker ju att det här livet är så härligt så jag kanske bara kommer bli helt tom och grå när jag måste sluta men efter att ha festat, ätit gott och varit ledig nu de senaste veckorna så är jag hoppfull om att jag kommer att ha ett kul liv sen också. Ja hörrnini....sådärja, fick man till det. Enkelt, kortfattat och huvet rakt på spiken.