ekensnya

ganska många gånger har jag suttit och tänkt att jag ska skriva ett inlägg som handlar om per fast inte som de vanliga ironiska inläggen utan ett som verkligen handlar om per. Det blir aldrig mer än såhär för om jag ska försöka vara ödmjuk när jag skriver om per så så måste jag vara ironisk, är jag inte det så blir liksom hela inlägget äckligt. Ja, ni ser, nu börjar jag närma mig ett ickeironiskt inlägg om per och det är redan på väg att bli småstörigt provocerande.  Hade jag fortsatt och tagit det här inlägget till ngt riiiktigt seriöst hade det blivit  yack,yack,yack liksom....Per är världens bästa, när han skrattar......ja, ni ser...därför kommer det inga seriösa inlägg om per. Men när ni läser alla de ironiska kan ni ju ha det lite i åtanke.