storhandel
Igår storhandlade vi tillsammans, jag och per. När man storhandlar tillsammans blir fördelarna med att handla ensam väldigt tydliga. Tillsammans har man ingen tid till att känna på olika varor, ingen tid till att välja mellan blåbärsyoghurt och jordgubbsyoghurt. Eller man har tid att välja men ångrar man sig så är det kört. När man är ensam kan man gå tillbaka till början av butiken, känna och välja om men tillsammans är det mer no return. Allt man har passerat är förlorat. Denna vetskapen gör att jag blir småstressad och går i sidled för att inte missa någon hylla. Per går hela tiden i djupled och när vi möts i slutat av gången så har Per tagit blodpudding fast jag har tagit det, sjukt störigt. Sen börjar jag röra runt i vagnen och då har vi två leverpastej och två av det mesta andra. Sjukt störigt. Sen när man kommer hem och ska bära upp kassarna och parkera bilen är det ändå lite roligare att vara två.
Åhh, och så koncentrerar man sig på helt olika saker; Peter vill köpa soltorkade tomater för skitmycket pengar och jag vill köpa frysta bär för en förmögenhet och båda blir sura på den andra för att maten blir så jävla dyr...
EXAKT!!! Precis sådär är det!
EXAKT!!! Precis sådär är det!
EXAKT!!! Precis sådär är det!
Hrm hrm, men Lisa, nog var du bättre tränad under tiden i AIK...
Jennie: haha....ja men är det inte sjukt hur man verkligen, helt seriöst Tycker att ens egna dyra grejer är viktigare. Inte ens om jag försöker vara objektiv så kan jag tycka att hans prylar inte är onödiga.
morsan: Som vanligt, du ska alltid höras mest med dina tre inlägg. Farsan är lika som mig va?
Loa: Ja, sen måste jag ju lägga till att den här bilden är tagen från en lite konstig vinkel som kanske gör att jag ser mindre tränad ut;-)
Hahaha, det är faktiskt helt sjukt. Och sen sitter jag ändå där och goffar i mig hans soltorkade tomater eller tvättar skitmycket med hans dyra jävla tvättmedel fastän jag är sur fortfarande. Mina dyrgrejer är viktiga grejer, typ lyxtamponger och ett ton ost på 0,0001% rea.
