ekensnya

Per och jag såg en film iförrgår. Jag tänkte att den skulle passa. "Marley och jag" ....på framsidan stod det Deras liv var perfekt, tills ngn kom och sabbade allt. Jag tänkte att det är ju så det känns med uffe ibland så den filmen passar ju perfekt. Carro i laget hade sett den och gråtit. Efter ca. 1h var jag på vippen att håna carro genom att säga till per "hahahahaha.....och carro GRÄT till den här filmen...hahahahahaha....jag sa det aldrig högt, jag sa det bara i huvet för jag var så trött så jag orkade inte prata högre än i huvet. 20 minuter senare lipade jag ihjäl mig. Började tyst sen lite småsnyftande. Klarade mig hyfsat bra ändå tänkte jag. Sen gick det över i heeeelt ohämmade gråtattacker. Hulkningar. Jag gick all in i gråtandet kan man säga. Sen när filmn var slut och jag fortfarande grät floder till eftertexterna sa per: "oj, du är lite blödig". Då skämdes jag för att jag var så blödig och snyftade fram " det är bara för att jag tänker på eskil, det var så hemskt med eskil när han dog. Det har inte med filmen att göra"