ekensnya

Jag är hemma från camp och full av intryck. Jag har varit borta i en vecka och per har varit ensam hemma med uffe. När man har varit borta en vecka förväntas man var mentalt närvarande så fort man kommer hem. FOlk tänker "nu har du fasen varit borta och hängt fotboll i en vecka, nu måste du ju kunna fokusera på vardagen". Det är inte så lätt. Jag kommer hem med en miljon små stories i huvet, stories som i mitt huvud håller absolut högsta klass. Problemet med dessa små stories är att när de kommer ut från mitt huvud och ska in i pers så dör de j-igt hastigt på vägen. Dels dör de för att jag aldrig fullföljer meningar eftersom jag skrattar så hysteriskt efter varannat ord. Ungefär såhär:

och då kom...hahahahahahaha....och kom sara in på vårt rum och sa....hahahaha...hahaha.........och då trodde Jenny och jompa att hon menade...hahahha.......

När jag känner att en story håller på att avlida plockar jag snabbt tillbaka den in i huvet igen och där återfår den allt liv. Det leder till att jag just nu går runt med en miljon historier i huvet. Jag måste dela. Det ingår i min personlighet, jag kan inte ha saker i huvet, jag måste dela med folk annars blir det översvämning och då kan jag inte fokusera på ngt annat än just de berättelser från lägret som är fast i mitt huvud. Nu sa per något. Jag kunde inte ta in exakt vad men om jag ska tolka av hans kroppsspråk så tror jag att han vill att jag ska sluta hänga vid datorn och vara närvarande.